Vi går tillsammans, och vi går nu.

Slutreplik, slutet. Mörkt, tyst, tomt. Applåder. Slut.
Nu har det liksom landat i mig att vi har gjort vår sista föreställning, att vi har lov och sedan åker på klassresa, att vi splittras och flyttas ifrån om mindre än en månad. Det gör lite ont i hjärtat. För vart ska man ta vägen, och vart leder dörren?
Tänk så mycket man kan hinna vara med om på bara ett år.
Tack för allt.
Nu fortsätter väl livet med nya äventyr i guess. Börjar idag, med att vara en stolt ägare till en Iphone (på posten) och gotland med älsklingen.
.

Tack för att min grupp har varit bäst och tack för att ni kom och kollade!

Jag kan allt...

...utom att åka slalom.
Typ. "Premiären" avklarad. Ingen dog. Jag kan allt, bara jag vill. Det kan t om bli bra. Se där!
Iphone beställd, hej och hå, nu är jag snart med i klubben för de coola katterna. Säger väl hej då till omvärlden om en vecka eller så. Då ska jag ta en massa fina bilder, spela coola spel, klaga på autocorrect och lära mig skriva jättesnabbt.
Fast en sak i taget. Två spelningar i helgen, några nästa vecka, sedan ledigt = gotland med älsklingen?
Utvärdera, packa, adressändra, flytta, tacka ja till sommarkurs?
Nu du livet! Jag kan allt.

Min värsta fiende

Min största kritiker, min största fiende, är och har alltid varit mig själv.
Det här med skådespeleri alltså, ska det vara något? Nu såhär när det är två rep innan första riktiga föreställningen undrar jag på allvar om inte jobba på ICA vore något.
HUR SKA DET HÄR GÅ???
Det är som att allt var på låtsas och att jag inte kan någonting. Ingenting. Så känns det.
Med ett prestationsmonster på ena axeln och en liten kritikjävul på den andra. Gött kött.
Nu gräver jag ner mig för att inte komma upp igen... nej just det! Det går inte!
Mina små nerver alltså. Längtar lite tills jag blir pensionär och kan sitta där och tycka livet är fantastiskt, "och så mycket jag har lärt mig." 

Jag har inget mer än mina tankar.
Har fått lovord och mordhot,
Piska och morot,
Ångest och oro,
Som om jag vore av stål och glas.

Ser du något bakom molnen?

En liten kyckling som hette gullefjun



Påsklov. Folkhögskola är fantastiskt.

Denna behövliga ledighet har spenderats i huvudstaden.
I tyresö väntade ett litet påskägg till mig. Bara mig. Fint.
Påskmiddag med Rikards släkt, vin i mängder, godis tills vi kräktes, stadsteatern "Människor i månsken" som var en dansteater, lite shopping (coola träningskläder så jag kan känna mig som en riktig skotlyftare), mys hos pappsingen, inomhuspicnick i Rikards gamla ungdomsrum, en krogvisit, joggingturer i tyresö fantastiska skog, film och skräptv och sist men inte minst manusläsning. Jag är nöjd.
Det var ändå skönt att komma hem, städa, fixa och trixa, basta, se film och få lyssna på det underbara bandet Babian som jag har fått upp ögonen för. Tomt att sova själv nurråå. god natt.

Jag är inte bitter

Man undrar ju lite när livet ska bli enkelt.
Stress. Kämpar på med pjäsen som ska spelas i början av maj. Då ska den vara klar. KLAR. Jag dör en stund.
Sedan ska man veta vad man ska hitta på med resten av sitt liv igen.
Det känns som att jag står på huvudet och liksom snart kommer ramla pladask rakt ner när som helst.
Snart är det sommar, i sverige. För första gången på två år blir jag kvar här. Det blir ju spännande.
Planering. Hatar sverige.
Annars är livet egentligen ganska fint. Man har ju tak över huvudet och borde inte klaga.

som ett paket smör

Du fick mig. smörigt som det kan bli.

Jag har haft min lista. Nästan som att jag skulle ut shoppa, den perfekta gurkan på marknaden.
Så här ser den perfekta killen för mig ut. 15 punkter, minst.
Någonstans visste jag att när man blir kär skrattar man åt den där listan, eller bara glömmer det som inte var viktigt.
Eller så är det så mycket bättre.
Någonstans har jag ju vetat direkt när jag har träffat folk att de inte stämmer överens med den där listan.
Fel, fel, fel.

Vips, så fanns du i mitt liv. Rätt. Tänk att jag inte kunde ana att du skulle plantera en liten fjäril i min mage som med tiden kunde bli en hel fjärilsfamilj.
Du passar mig, och min lista.
För jag tycker om de små sakerna som inte är perfekta. Det är ju det som gör dig perfekt.
Ibland vill jag fortfarande springa åt andra hållet. Bara för att själv ha valt.
För tänk om man skulle älska, då står man där med hjärtat i handen och är på riktigt.
Du är för fin för att springa ifrån och jag tror det här kan bli något bra. För du är lite en sådan som jag vill ha.

kaos och kärlek

Man borde liksom skriva något intressant och viktigt. Sådär stort och omtumlande.
Mitt liv känns mest omtumlande just nu så det blir inte mer intressant än en liten uppdatering.
KAOS! Nu står jag här igen som så många gånger förut. "Vad händer sen?"
För tillfället har jag fullt upp med träning, alla förhållande som ska vårdas och vattnas och en pjäs som ska bli klar för att spelas i början av maj.
Har blivit så pirrig att det knappt går att tänka på något annat och mitt i allt ska man planera resten av sitt liv. Man ska veta, ha ett mål och helst vara rik.
Jag.hatar.sverige.
Snart är det sommar igen och jag tycks aldrig lära mig hur fort tiden går.
Jobb, sommarkurs, boende, höst, magsår, skavsår. Jag vet varken ut eller in och så var det med det.
.
.
Bara för att jag hittade finaste kissen på marknaden.
.
puss och kärlek

vintersol

En fin helg av livemusik, dans, museum, film, solpromenad, vin, ost och kex.
Veckan gick sådär fort fast det kändes som att det gick två.
Imorgon är det redan tisdag igen och dessutom alla hjärtans dag. Då ska man vara med folk man tycker om. Eller ge varandra jättedyra saker så affärerna tjänar en massa pengar. Ge mig en hus i saffran. Dyrt.
Fint.

.
.
.
.
Som en kaka med hemliga ingridienser.
Fast jag vet ändå.
Du får mig aldrig i smyg.

you see me running

Ibland behövs bara några fina konverationer och någon som lyssnar.
Ibland behövs bara lite ljus, en kopp thé och en skön säng. Lite sällskap.
Nu är jag lite nöjd. 
Fantastiskt oinspirerande att skriva när man mår bra.
tack och hej

rakt ifrån ett hjärta. mitt.

Hej ångest. Välkommen in i mitt liv.
När man tror att man vet allt och har koll är ungefär tidpunkten det passar att vända mig uppochner och doppa mig i en toalett full med bajs. Det är lite så det fungerar. Livet.
En ångest som blivit förklarad sådär fint och hemskt för mig länge. Oj, vad jobbigt. Stackars dig. Har jag tänkt.
Är det något som skulle jaga ikapp mig? Hade jag det lite för bra?
När man för en gångs skull hade allt. Utom dig, kära välkomnade ångest.
Inte ångesten, någon dog. Någon krossade hjärtat, någon sket mig i munnen.
(För den är helt okej, befogad.)
Nej härliga vardagsångesten som bara tänkte äta upp mig. Pinsamt.
Nu stämmer jag om mina fina nya strängar och spelar det sorgligaste jag vet, så kanske man kan få gråta lite ändå. Eftersom att jag inte har något att gråta över.
Den bittra sanningen. Vekligen.
Ta min ungdom, jag vill inte ha den.
Du får den, så ta den, och gör vad du vill, begrav den. Nu.
Ta min ungdom, jag vill inte ha den.
Ta den och gör vad du vill, bara jag slipper känna.

ibland så kräks jag .. :)

Underbart!

kärlekens alla färjor

Nu är mina fingertoppar nästa blå.
Så går det när man ger sig fan på att spela gitarr, för sällan.
Tänker slå ett slag för mig själv. För den här veckan har varit precis som jag vill att det ska vara jämt.
Köpte friskiskort, körde satan, hade en nykter helg utan godis och några dagar i rad som gav mig träningsvärk i magen av skrattanfall.
Jag vill alltid ha människor som får mig att le omkring mig. Suprise.
Jag har gjort det som har fallit mig in och mitt lilla liv ramlade omkull av alla känslor. Som vanligt då.
Känns bra, check.

2011

Fick ett litet ryck här och ville sammanfatta år 2011.
Ibland känns det som att man inte har gjort någonting, och så tänker man tillbaka.
Jag har:
  • Hälsat på i Norge.
  • Flyttat från Uppsala till Katrineholm och bott i en nittiosäng med Simon.
  • Extrajobbat i Norrköping på Bagarstugan.
  • Tagit upp gamla kontakter.
  • Flyttat till Rhodos.
  • Jobbat på två olika jobb på Rhodos.
  • Träffat en himla massa underbara människor.
  • Blivit blond igen.
  • Festat för mycket.
  • Trott att jag har blivit kär, insett verkligheten.
  • Flyttat till Sverige.
  • Börjat på folkhögskola.
  • Varit på begravning.
  • Sagt upp kontakten med folk.
  • Rest runt i Sverige för att träffa fina människor.
  • Spelat en himla massa sällskapsspel.
  • Haft lov, för första gången på år.
Med mera, med mera.
Lite av det hela.
.
.
.
-
.
.
.
.
.
Tack för allt, ni som gjorde mitt år!
.
tick tack, tick tack...

Nytt år, ny design, samma tankar

Då har man fått hjälp av fina Sandra att fixa om bloggens utseende igen då. Behövligt.
Idag har varit en dag som har gått åt till att fundera och minnas, tänka och ta det lugnt.
Saknar, saknar, saknar. När man minns mer och mer tydligt och allt känns mer verkligt.
Skulle göra vad som helst för att du skulle komma tillbaka. fan vad ont det ska göra då.
Jag skulle i alla fall vara lite pysslig och rosta kikärtor. Fantastiskt gott.

En burk kikärtor
Lite olja och salt
250 g högt upp i ugnen i ca 10-15 min.

Easy as pie? Not. Här gick brandalarmet och det poppades vilt i ugnen. Trodde jag skulle bränna upp hela skolan, men icke. Det blev fina små rostade, salta snaxbollar av det tillslut.
Nu blir det fortsatt lugn med film, ljus, thé och sådant som tillhör.
hej nya året

Gott nytt jävla år!

Det här var nog ett av de bästa nyårsfirande jag har varit med om!
Middag för fem. Fina vänner trillade in.
Fest i källaren, dans, kyssar och ciggarettrök.
Istället för en svindyr taxi blev det gratisbuss.
Vi var de enda på bussen, plus en fantastiskt skön busschaufför!
Vi bestämde oss för att fira tolvslaget på bussen med bara varandra. Underbart!
Raketer.
Efterfest med dans!
Idag mår jag bra, helt otroligt. Jag kommer ihåg allt och gjorde inget jag inte skulle gjort nykter.
Jag tror att 2012 kan bli ett bra år.
Nyårslöfte: Vara snäll mot mig själv.

Nu har jag städat källaren och ska snart ge mig på resten av mitt lilla boende. Tack och hej pastej!

RSS 2.0